Koltrasten lever!
Tänk vad naturen kan göra en olycklig och lycklig. Har under hela Jan-Feb fått sällskap till bilen på mornarna. En liten koltrast har nästan varje morgon hoppat bredvid mig en lång bit efter husfasaden. Efter ett par dagar så började jag faktiskt att hälsa på den. Den stannade alltid till och tittade upp på mig. I början av mars såg jag en morgon en stor svart fjäderhög och fasade för den lilla koltrastens liv. Förbaskade katt tänkte jag och spanade efter grannens stora lufs. Ingen katt i sikte och jag kände en klump i min hals. När jag gick ut i morse så kom plötsligt min lilla kompis hoppande igen! Jösses vilken glädje jag kände, han hoppade som vanligt och jag stannade för att språka igen. Grannarna måste tro att jag är riktigt tokig men det bjuder jag på!
I morgon skall jag trots att alla säger nej bjuda honom på solrosfrön och en brödbit!
mars 24th, 2009 at 7:39 e m
Åh, vilken solskenshistoria! Jag älskar koltrastar, det är min favoritfågel. Ta hand om den lille vännen, det kanske är någon du en gång kände…