Keldurs Talarstol

Kl 11.00 den 7 januari så hade jag en tid bokad på Handens Sjukhus. Pga av vissa problem med att behålla maten på insidan av kroppen så hade min husläkare remitterat mig till en ”gluttare”. Doktor Glutt hade bråda dagar och jobbade i 2 salar samtidigt. Givetvis så hade doktorn en sköterska som lakej. Hon visade mig tillrätta och förklarade proceduren kort.Jag fick frågan om nervositet och om vi skulle prova utan lugnande, jag sa givetvis ok och hon sken upp! Då väntar vi med bedövningen tills doktorn kommer. In stövlar doktorn och ställer ett par snabba frågor, har du fastat? Symptom varför detta skall göras? Sedan skrider doktorn och systern till verket, lägger mig ner och sprayar bedövning i halsen.Därefter så får jag en ihålig bettskena och doktorn matar fram slangen, systern talar lugnt om för mig att jag ska andas, det gör inget om jag andas fort eller sakta. Doktor glutt börjar mata kabeln och jag känner från början att det flyter hyfsat bra, men helt plötsligt så slutar jag andas och vill avbryta proceduren. Halsen känns helt igensatt och jag får panik. Systern börjar nu tjata om andningen och jag flaxar med armen, det vore bra om du andas något säger hon. Jag spyr okontrollerat samtidigt som jag märker att inget kommer upp. Fastan hade jag i alla fall lyckats med. Buken blir nu spänd och jag får kramper, plötsligt gör det sjukt ont i magen, doktorn har nu träffat botten och kollar in början på 12 fingertarmen. Tårarna sprutar och jag vevar med ben och arm men lyckas inte få tag i slangen. doktorn säger nu till mig att han är klar och ska backa ur slangen, systern tjatar om den där Dj_vla andningen och jag drar ett par hastiga andningar mellan ulkningarna, kabeln lämnar nu buken och det börjar bli jobbigt, en ny spyattack gör att jag känner kabeln på insidan och paniken är nu total!Plötsligt känner jag hur kabeln försvinner upp igenom halsen och ut genom munnen, jag kan andas! Vilken ljuvlig känsla och jag slappnar av och samlar mig. doktorn säger snabbt att han sitter i rum 1 och att jag skall komma dit när jag känner mig redo. Systern börjar genast mecka med mackapären och jag känner hur lugnet sprider sig. Är det över? Skönt, innan visste jag inte men nu vet jag, jag kommer aldrig mer ställa upp på en gastroskopi utan att få lugnande. Den paniken jag fick var fruktansvärd men det gick trots allt otroligt bra. Jag kände mig helt utlämnad. Som fisken på en krok som bara hänger där och väntar på att någon trär av kroken i magen och munnen. Ändå är jag mycket nöjd, doktorn och sköterskan var grymt duktiga och allt kändes riktigt proffsigt. Doktorn hittade en infektion i matstrupen samt ett brock i magmunnen som är för litet att åtgärda. 60 dagar på Losec sen skall allt vara bra igen. Men aldrig mer gastroskopi utan droger….

Detta inlägg postades torsdag, januari 8th, 2009 kl. 2:07 e m och är arkiverad under Blogg. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.